Författare: rossmix.com

Text & foto: Lisbet Helleberg.

Är du en lycklig båtägare som nyligen skaffat hund? Eller är du en lycklig hundägare som nyss skaffat båt? Och som nu funderar lite på hur man bäst kan kombinera hund- och båtlivet. Man kan kombinera det ganska bra. Båtliv med hund eller hundliv på båt kan bli en jättehärlig semester för både två- och fyrbenta. Men det krävs lite extra planering och omtanke för att semestern ska bli lyckad.

Förberedelser
Var beredd på att hunden inte kommer att älska båtlivet från första stund. Antagligen är båtresor precis som bilresor för en hund. En del hundar älskar bilen, andra gör det inte, men följer snällt med eftersom resten av flocken sitter i den konstiga lådan på hjul som både kränger och låter.

Ingen båtresa utan flytväst! Varken för människor eller djur. Alla hundar kan simma, men en hund ska ha flytväst ändå. Hunden kan ramla överbord och då kan flytvästen med handtag vara en billig livförsäkring. Man kan inte lyfta upp en hund – om man själv är ombord och hunden i vågorna. Sätt på hunden flytvästen innan den får gå ombord första gången, så lär den sig snabbt att flytväst och båt hör ihop.

Båtträning
Om hunden är ovan vid båtar, ta det då lugnt i början och låt den vänja sig undan för undan. Låt hunden få gå på bryggan och nosa på båtar och tampar och bekanta sig med den mycket annorlunda miljön. Första gången du tar ombord hunden, gör något trevligt av besöket. Lite lek, anpassad till ytan, gosa och mys tillsammans och ha det trevligt. Gå hem efter en liten stund. Nästa gång gör du likadant, men prövar på att ta en kort båttur.

Har du segelbåt behöver du ju inte hissa segel, utan bara puttra omkring med motorn så att hunden får chans att vänja sig vid både flytväst och den flytande ”jättekorgen”. Nästa gång tar ni en lite längre tur.

Visa hänsyn
När hunden vant sig vid båten och gillar läget, så ska man ändå ta lite extra hänsyn till hunden. Ta det lugnt om det blåser mycket. Har man en motorbåt som dunsar och studsar fram på vågtopparna är det inte så kul för hunden – och kanske inte för människorna heller. Har ni segelbåt, håll i hunden när ni kryssar. En liten hund kan gott få sitt i knäet vid kryss, en lite större får man försöka ge en skön liggplats i lä.

Hundens behov styr
Ombordlivet måste planeras och tänkas igenom innan man ger sig iväg. Se till att hunden får en rejäl promenad innan dagens båttur börjar. Gör något kul och utmanande tillsammans, lite agility i skogen, ett litet köttbull- eller kexspår, kurragömma bland träd och buskar. Det är bra om hunden får lite extra mental stimulans innan dagens ombordliv börjar. Planera dagsetapperna utifrån hundens (kiss)behov. Fyra-fem timmar på havet kan vara ganska långt för en hund, även om den trivs ombord.

Har man tänkt vara ute på sjön hela dagen, måste man mellanlanda i en vik någonstans för hundens skull. Den som seglar måste vara beredd att ta till motorn ibland, ifall vinden mojnar och passen till havs blir alltför långa. Har man barn ger sig dagsturens längd av sig själv. Med motorbåt är det i allmänhet lite lättare att styra dagsetapperna, men man får vara beredd att lägga i en extra växel för att nå sin hamn- och kissplats i tid.

Även övernattningsvikarna måste planeras utifrån hunden och dess behov. En aldrig så vacker ö med idel slipade berghällar är inte det allra bästa ur hundsynpunkt. Hundar behöver lite gräs och buskar för sina toaäventyr.

Tänk också på att hundar inte är välkomna överallt. Oftast inte i badvikar. Se till att ni övernattar där det finns goda möjligheter till rejäla promenader. Efter några timmars stillasittande på sjön måste hunden få motionera ordentligt när den väl kommer i land. Om du har en badhund så tar du naturligtvis med dummy eller någon leksak som flyter så att hunden få svalka sig och leka i vågorna.

Aktivera hunden när ni går på promenad. Ta den inte bara kissvända utan lek med hunden, ha kul tillsammans! Båtlivet ska vara kul för hunden också. Köp en hundbok med aktiveringstips ifall du tycker att fantasin tryter. Enkla saker som att hoppa på stenar och stubbar och gå balansgång på nedfallna träd kan göra promenaden lite mer spännande för hunden.

Sakta i backarna
Du kanske måste anpassa båtens hastighet till hundens tycke och smak. En hund i en motorbåt med hal plastdurk kanske inte vill susa fram genom vågorna lika fort som husse. Alla hundar älskar inte fartvinden! Om krysslagen på segelbåten blir hårda och långa kan det vara svårt med balansen för hunden. Se till att den inte blir rädd när båten lutar, försök ge den en mysig liggplats i lä.

Båtlivet ska vara roligt för alla ombord. Gör ni bara dagsturer till öar och vikar är det säkert en ren fröjd för hunden att få följa med. Men är ni ute på rejäl båtsemester måste ombordlivet göras hundvänligt. Ge hunden en mysig sovplats, med fäll och leksaker, precis som hemma. Se till att den alltid har färskt vatten i en skål i sittbrunnen. Ge hunden en matplats i sittbrunnen också. Fasta rutiner är lila viktigt på sjön som i land.

Om dagsturen blir lite väl lång, försök att aktivera hunden ombord. Gör något kul. Ett litet godissök inne i båten. Träna några cirkuskonster. ”Give me five”, vacker tass, höger – vänster, godis i handen som hunden inte får ta förrän den håller din blick någon minut. Använd fantasin och hitta på roliga saker på minimal yta. Har ni barn ombord kan utmaningarna bli stora och fantasirika.

Hjälp ombord
Hjälp alltid hunden ombord! Har du en liten hund som du kan bära så är problemet löst. En större hund får man hålla i och leda. Se till att hunden inte halkar på de hala plastytorna eller smala trånga passager. Hjälp hunden i land också. Även om det oftast ät lättare för hunden att hoppa av än att hoppa på båten.

Se också till att du har ett litet hundapotek ombord. Cortison för insekts- och ormbett. (Be din veterinär om råd i god tid före semestern.) Ta med förband och rengöringsmedel, pincett så att du kan dra ut en tagg ur en trampdyna, fästingborttagare naturligtvis, kompresser och självhäftande bandage ifall du skulle behöva lägga ett tassförband eller liknande. Ta också med en lista på veterinärer längs er båtväg, den kan komma till pass.

Hur mycket du än planerar båtsemestern och förbereder både dig och hunden så är det inte alldeles säkert att din hund kommer att gilla båtlivet. Kanske blir den sjösjuk. Kanske känner den sig osäker ombord. Kanske kommer den aldrig att gilla båten och sjölivet. Ha respekt för det.

I värsta fall, sälj båten
Eller låt hunden få semestra på egen hand. Hos en god vän eller på ett hundpensionat. Då är sommaren och familjelyckan räddad för alla inblandade. En riktigt trevlig båtsommar önskar Lisbet.

I slutet av augusti 2008 var vi på besök hos Lena Karlsson i Skåne. Lena har haft golden retrievers i många år. Hon hade sin första goldenkull 1973. 1964 hade hon sin första valpkull, av rasen collie, senare blev det även några valpkullar med shetland sheepdog. Lena har dessutom erfarenhet av både häst- och fåravel.

I år har Lena importerat fårsperma från England, vilket inte tidigare varit möjligt, för att kunna få nya linjer för sitt avelsarbete. Rasen heter Suffolk och är en engelsk köttras. I Sverige finns för närvarande cirka 500 tackor.

När vi steg ur bilen möttes vi av två frejdiga goldenvalpar på fyra månader. Lena kom och mötte oss och visade oss runt på hennes fina gård som rymmer både kennel, hund- och kattpensionat och ett stort fårstall.

Lena och hennes man Bertil bor med sina hundar utanför det lilla samhället Vittsjö i Skåne. I hundflocken finns även stövare och tax. De bor med närhet till både skog och vatten, vilket uppskattas av hundarna som kan röra sig fritt runt gården. De kan även uppsöka ett riktigt blött dike för ett gyttjebad, vilket uppskattas speciellt av valparna.

Efter att ha fått se lite av omgivningarna satte vi oss ned och pratade om golden. Lena som följt rasen golden retriever under många år tycker generellt att rasens exteriör har förbättrats, men att mentaliteten har försämrats. Den stadiga och robusta golden retrievern som fanns tidigare möter man inte lika ofta idag; de ska kunna stå stadigt på sina ben och inte falla ihop som ett korthus om något annorlunda händer som de inte upplevt tidigare. En golden ska bland många saker vara social, nyfiken, aktiv och framför allt glad i, och för, det mesta. Lena menar att det är apportörens egenskaper som gör golden retrievern till en sådan trevlig ras.

För Lena kännetecknas exteriören av att den ska vara balanserad och kunna röra sig harmoniskt. En hund som har samma vinkelförhållande fram som bak, oavsett om de är knappa eller ordentligt vinklade, är mer balanserad och rör sig lättare. Hon ser golden som en robust hund och vill att de ska ha ordentlig storlek och benstomme. Hennes käpphäst är den så viktiga bröstkorgen som ska ha både djup och bredd. En arbetande hund måste ha ordentligt med utrymme i bröstkorgen för att andningsorganen ska fungera till fullo när hunden arbetar. Hon ger oss ett exempel på vad som kan hända en felkonstruerad tik vid valpning. Om tikens rygg är helt plan, kommer bäckenet i fel vinkel vilket gör att tiken får svårigheter att föda fram sina valpar.

Lena vill att hundarna hon använder i avel ska vara friska och sunda, skottfasta, tycka om att simma och kunna apportera. Frisk och sund innebär inte bara att höfter, armbågar och ögon ska vara bra, det innefattar också den normala hälsan, att de ska vara friska avseende, magar, öron och hud. Lena anser att golden är en frisk ras jämfört med många andra raser. Hennes hundar når ofta en hög ålder och de är pigga långt upp i åren.

Något som Lena ser som ett stort problem inom rasen är det stora antalet oregistrerade valpar som säljs. På Blocket kan man se många kullar som säljs till lägre pris på bekostnad av rasens sundhet och framför allt av tikarnas hälsa, då de kan paras många gånger på alltför kort tid.

Ett sätt som Lena använder sig att för att försöka bekämpa detta är att hålla ned sitt pris på sina valpar så att skillnaden mellan att köpa en oregistrerad eller registrerad valp inte blir för stor. Lena förklarar också alla fördelar som det medför med att köpa en registrerad valp från en seriös och erfaren hunduppfödare.

Man kan tycka att det är märkligt att varken rasklubben, specialklubben eller kennelklubben tar sig an detta problem.

Under tiden som vi sitter och pratar leker hennes valpar på gården. Lena tycker att det är viktigt att valpar får röra sig i sitt eget tempo och i sin egen takt, det gynnar valpens tillväxt. Självklart ska inte valpar motioneras, men Lenas valpar får röra sig så mycket de vill hemma på gården. Koppelträningen kommer därigenom lite efter.

Något som Lena tycker sig märka är att valpköparna tror att golden är självuppfostrande nallebjörnar. De har svårt att sätta gränser för valpen och de älskar sina valpar för mycket. Och inte är de bättre än någon annan ras som barnhund; man måste lära barnen och respektera hunden och tvärtom. Golden har en större tolerans än många andra raser, men det gör den inte till en perfekt barnhund. Hunden måste naturligtvis fostras för att bli en trevlig familjehund, det går inte av sig själv.

För Lena och för många av oss andra är det viktigt att valpen snabbt lär sig att komma när man kallar på den och att den kan gå i koppel. Flexikoppel skyr hon som pesten. Lär i stället valpen att gå ordentligt i koppel och komma på inkallning så att den får vara lös.

Lena lär sina valpköpare att avleda valpen från eventuellt bus, istället för att tjata nej i tid och otid. Hon rekommenderar även att när man måste ta något från valpen så idkar man byteshandel. Att ge hunden mental stimulans är viktigt, tycker Lena. Det spelar ingen roll vad man aktiverar sin golden med, bara den får göra något.

Innan vi lämnar Lena och hennes hundar tar vi en runda och ser på de vackra fåren och beundrar hennes fina hundfria trädgård, komplett med damm, fontän och stora guldfiskar. Att sitta vid dammen en stund och lyssna på rinnande vatten, rensar huvudet från tankar och själsfriden återställs. För Lena är det viktigt att både människor och djur har det trivsamt omkring sig, och det håller vi absolut med om.

Tre veckor har gått sedan Asta parades med Fille. Ett av de första tecknen på att en tik är dräktig kan vara att de mår lite illa vid tredje veckan.

18 december – en vecka kvar till valpning
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Och nu är det ibland. Asta som har varit så dräktig sedan parningen, visar sig nu inte vara dräktig alls. Hon har haft alla klara och väldigt tydliga tecken på dräktighet.

Ju längre tiden gick, och magen inte blev speciellt rund, undrade och funderade vi över detta. Hur kunde hon lura oss så?

Igår fortsatte hon grävandet av sin nya bostad, där hon förmodligen tänkt ha sina valpar; under ett träd har hon grävt ett Kinahål, en egen liten lya åt sig och sina valpar. Hon har varit trött och relativt lugn, lite inåtvänd och eftertänksam. Hon har varit mer hungrig än vanligt. Tuttarna har blivit stora, röda och en sträng av mjölk finns under magen. Men inget blev det i alla fall.

22 november
Inatt kom den första snön, hundarna är som galna, far runt i snön, hoppar, dyker och gläds. Asta går som vanligt daglig promenad, idag var det skogen som fick besök av oss.

Likt sin mamma tycker hon om att klura och lista ut saker. Som valp lärde jag henne att hoppa upp på stenar, detta belönades med godis. Och detta sitter i, hon far upp på stenar och stubbar och förväntar sig godis. Och det får hon förstås.

När tikarna är dräktiga, ska de ha motion precis som vanligt. Det är viktigt att kroppen hålls i god trim inför de påfrestningar som både dräktighet och valpning innebär.

Det är full fart i skogen, men Asta är lugn inne. Igår kväll sov hon under vardagsrumsbordet hela kvällen. Hon hade sällskap av katten Billie på sin fäll i sovrummet under natten.

14 november
Idag hittade jag Asta sovandes på övervåningen, alldeles ensam. Hennes tuttar har blivit hallonröda och lätt utstående. Hungern är enorm, nu värre än vanligt. Asta har också blivit lite mer filosofisk, hon sover mycket och är lite lugnare.