Tre veckor har gått sedan Asta parades med Fille. Ett av de första tecknen på att en tik är dräktig kan vara att de mår lite illa vid tredje veckan.
14 november
Idag hittade jag Asta sovandes på övervåningen, alldeles ensam. Hennes tuttar har blivit hallonröda och lätt utstående. Hungern är enorm, nu värre än vanligt. Asta har också blivit lite mer filosofisk, hon sover mycket och är lite lugnare.
22 november
Inatt kom den första snön, hundarna är som galna, far runt i snön, hoppar, dyker och gläds. Asta går som vanligt daglig promenad, idag var det skogen som fick besök av oss.
Likt sin mamma tycker hon om att klura och lista ut saker. Som valp lärde jag henne att hoppa upp på stenar, detta belönades med godis. Och detta sitter i, hon far upp på stenar och stubbar och förväntar sig godis. Och det får hon förstås.
När tikarna är dräktiga, ska de ha motion precis som vanligt. Det är viktigt att kroppen hålls i god trim inför de påfrestningar som både dräktighet och valpning innebär.
Det är full fart i skogen, men Asta är lugn inne. Igår kväll sov hon under vardagsrumsbordet hela kvällen. Hon hade sällskap av katten Billie på sin fäll i sovrummet under natten.
18 december – en vecka kvar till valpning
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Och nu är det ibland. Asta som har varit så dräktig sedan parningen, visar sig nu inte vara dräktig alls. Hon har haft alla klara och väldigt tydliga tecken på dräktighet.
Ju längre tiden gick, och magen inte blev speciellt rund, undrade och funderade vi över detta. Hur kunde hon lura oss så?
Igår fortsatte hon grävandet av sin nya bostad, där hon förmodligen tänkt ha sina valpar; under ett träd har hon grävt ett Kinahål, en egen liten lya åt sig och sina valpar. Hon har varit trött och relativt lugn, lite inåtvänd och eftertänksam. Hon har varit mer hungrig än vanligt. Tuttarna har blivit stora, röda och en sträng av mjölk finns under magen. Men inget blev det i alla fall.