Med en hund som arbetar/tävlar är det viktigt att hunden har en positiv förväntan när den ska prestera ett långt, krävande och för hunden krävande pass.
Men stark förväntan hos en familjehund kan i vissa situationer skapa problem.
Vanliga unghundsproblem är den glade hunden som när den är lös och ledig gärna sticker iväg och ivrigt hälsar på mötande människor och/eller gör detsamma med mötande hundar.
Vill du inte ha en hund som vill hälsa på alla hundar den möter på promenaderna – låt den då inte få hälsa på alla hundar den möter. Åk till en brukshundklubb där det finns massor med andra hundar. Träna och ha roligt med din hund men låt den inte få hälsa på någon hund. Du kommer att märka att hunden fokuserar på dig istället för på alla andra hundar vilket är mycket trevligare.
Vill du inte ha en hund som kastar sig över alla barn för att hälsa, låt då inte hunden få hälsa på alla barn som vill hälsa på din hund, det stärker bara hundens förväntan på barnen.
Förväntningar i vardagen
Några exempel med den egna hundflocken som är en lydig flock men som självklart har sina egna hyss. Och de är ofta förknippade med en stark förväntan på något.
Jag skriver bara mat. Hundarna kan banne mig klockan. Men det är helt ok och det är något som går att hantera och det är inte jobbigt. Hundar som skäller och gnäller får ingen mat. Men en hund som sitter eller ligger lugnt och väntar får sin mat genast.
Tidningsbudet
När en av mina hundar en tidig morgon gick och hämtade tidningen när den ramlade ned i brevlådan var jag så dum så jag mumlade i sömnen. Åh vad du är duktig, och så fick hunden en liten klapp. Det var mycket dumt gjort. Det tog en evighet att få bort det beteendet. (Genom nonchalans, hur han än apporterade och ville lämna av tidningen i min hand så låtsades jag bara sova vidare.)
Vid ett annat tillfälle råkade jag gå upp samtidigt som tidningen ramlade in genom brevlådan. Efter det hade jag tre hundar som när tidningen anlände genast kom och satte sig nedanför min säng och viftade med svansarna och bara väntade på att jag skulle gå upp så vi kunde gå ut. Det tog också en tid att släcka det beteendet.
Magsiska platser
Jag har alltid belöningsgotta i mina jackfickor. Man vet aldrig när det kan vara bra med en liten extra belöning. Det är inga problem hundarna vet att det alltid finns godis i mina fickor och de tigger inte. Förutom vid en viss plats då börjar min ena hane tigga som besatt. Han går perfekt fot och slickar sig om munnen och väntar på sin belöning och han kan gå så länge, länge. En gång gick han in i en lyktstolpe men han fortsatte bara som inget hade hänt. Jag vet inte när, men någon gång måste jag ha belönat detta beteende vid den platsen – och det går aldrig ur. Även om jag nonchalerar hans tiggeri i flera veckor. Jag har givit upp.
Negativ förväntan
En ovanligt glupsk hane i min flock fick vid ett tillfälle en nyckelknippa i rumpan när han åt hästbajs på en promenadstig. Jag kastade inte hårt men jag röt NEJ allt vad jag kunde. Idag när vi idag, sex år senare, går på samma stig går han alltid en liten omväg vid stället där jag blev så arg. Han äter fortfarande hästskit men han gör det när han är långt ifrån mig. Smart hund och osmart matte.
På hundutställning
Jag har en hund som älskar att visa upp sig på hundutställningar. Han tycker att det är jätteroligt och har en stark förväntan och gnyr av glädje redan när han hoppar ur bilden. Han är inte jättevacker men han showar och springer och viftar med svansen och har charmat många domare till fina placeringar. Han har en enorm positiv förväntan på hundutställningar. Applåder, godis och att få leka med matte och hälsa på domare och andra hundar är rena rama jackpotten.
Motsatsen finns också en annan hane som har bara negativ förväntan på hundutställningar. Han skulle kunna placera sig bra om han bara ville. Men han vill inte! Springa i en ring – aldrig. Godis hjälper inte, leksaker hjälper inte. Han gör allt så fint på träning på brukshundklubben men när vi kommer till en hundutställning vill han inte. Han slipper förstås.
Omedvetna handlingar
Många av de förtretligheter som en överdriven förväntan hos en hund, skapar vi nog utan att vi tänker på det. Man kan inte analysera allt man gör med sin hund. Det blir lite som det blir. Ibland blir det bra och ibland inte. Det beteenden som vi inte kan acceptera hos hunden måste vi åtgärda på något sätt. Och andra mindre viktiga som det går att leva med kan man faktiskt strunta i.
