Giardia, allt vanligare

Giardia intestinalis (före detta G. lamblia, G. duodenalis) är en vanligt förekommande encellig parasit som lever på tarmslemhinnan och kan hindra tarmens normala funktion. 

Källa: sva.se

Giardia är en vanligt förekommande parasit, speciellt hos valpar. Cirka 25–30 procent av friska valpar och 7% av friska vuxna hundar utsöndrar cystor av Giardia i avföringen. Dessa cystor är mycket tåliga, bland annat är de motståndskraftiga mot flera desinfektionsmedel. De kan överleva i flera månader i fuktigt och sval miljö, exempelvis 1-3 månader i 10°C vatten och 2 månader i jord som är 4°C. Liksom andra parasiter är dock Giardia känslig för värme och uttorkning. I en torr varm bostad kan man räkna med att cystorna överlever någon vecka. Frysning avdödar också cystorna, hur lång tid det tar beror på hur låg temperaturen är. Vid -20°C dör cystorna inom en vecka.

Smittvägen är fekal-oral, det vill säga cystorna i smittad avföring tas upp via munnen, till exempel när hundarna slickar på varandra. Cystorna kan även smitta via närmiljön om cystor finns där. Från det att smitta tas upp tar det cirka en vecka innan cystor kan påvisas i avföringen.

I vilken utsträckning infekterade hundar kan överföra smitta till människa är omdiskuterat. Giardia intestinalis indelas i olika så kallade genotyper eller assemblages där hund oftast har de hundspecifika typerna som inte är zoonotiska, C och D.

Symtom

Giardia förekommer både hos friska och sjuka djur. Symtom visar sig i form av intermittent diarré, viktminskning och ibland kräkning, framför allt hos unga individer i uppfödningsmiljöer där djurtätheten är hög. Parasiten uppträder ofta som en opportunist, det vill säga symtom kan uppträda i samband med stress, plötsliga foderbyten eller tarmstörningar av andra orsaker. Det är inte ovanligt att symtom blossar upp hos en valp i samband med den stress som uppstår när valpen flyttas till ett nytt hem.

Diagnos och behandling

Genom träckprovsundersökning kan cystor av Giardia påvisas. Vid SVA diagnostiseras Giardia framför allt med hjälp av immunofluorescens-teknik som ger säker och snabb diagnos.

Djur som uppvisar symtom i samband med Giardia-infektion brukar behandlas. Exempel på behandling är fenbendazol i 5–7 dagar. Probiotika samtidigt har visats kunna ha en positiv effekt. Sjuka djur bör isoleras från friska. Det är en fördel om man schamponerar pälsen i samband med behandling så att eventuella cystor avlägsnas. Behandling bör följas upp med förnyad träckprovsundersökning, förslagsvis 14 dagar efter avslutad behandling. Emellanåt måste djuret behandlas upprepade gånger. Om symtom kvarstår efter behandlingens slut kan det vara idé att provta redan efter en vecka för att bedöma om djuret måste behandlas på nytt.

Eftersom cystorna kan överleva i miljön rekommenderas att man i samband med behandling även sanerar miljön, i synnerhet är detta viktigt om man har återkommande problem med Giardia-infektioner i grupper med djur.

Exempel på åtgärder vid problem med Giardia
  • Behandling + schamponering av de aktuella djuren
  • Mekanisk rengöring dagligen under behandling: Skura ytor noggrant så att alla rester av avföring avlägsnas, använd till exempel såpa och vatten. Låt torka ordentligt.
  • Tvätta textilier, till exempel liggunderlag och filtar i tvättmaskin vid 60°C, låt torka. Sådant som inte kan tvättas kanske kan läggas i frys -20°C i en vecka.
  • Diska mat- och vattenskålar i diskmaskin, låt torka.
  • Golvvärme och bastu kan användas för att höja temperaturen och torka sådant som inte kan tvättas i maskin.
  • Avlägsna avföring så ofta det är möjligt.

Vid mer omfattande problem kan nedanstående vara aktuellt

  • Ångtvätt (100 grader i en minut) med efterföljande noggrann torkning.
  • Desinfektionsmedel för ytor när de är rengjorda och torra: Klorin och Virkon.