Helene fick en inbjudan av italienska retrieverklubben att döma golden och labradorer på en inofficiell hundutställning i Bologna.
Ska vi åka och semestra lite och tillbringa en dag på hundutställning, frågade Helene. Klart vi ska, svarade jag och så började vi planera vår fyradagars tripp till Bologna, som kallas för ”den feta, den röda och den lärda staden”. Den feta för den goda matens skull. Den röda för färgen på politiken. Och den lärde för här ligger ett gammalt anrikt universitet.
Efter att ha tillbringat fredag och lördag i Bologna, åkte vi söndag morgon till Cesena som ligger en bit därifrån.
Först var det retrieverklubbens officiella club show. Efter den följde en inofficiell drive-in-utställning för samtliga raser. Dessutom var det en husdjursmässa med allt ifrån hamstrar, marsvin till ormar och andra reptiler.
Cesenas ornitologiska förening höll samtidigt en utställning för kanariefåglar vilket var originellt, men hade sin förklaring i att retrieverklubbens ordförande är internationell utställningsdomare för just kanariefåglar! Även taxklubben hade specialutställning.
Hundutställningen var inomhus i en stor mässhall. Det var full fart i åtta utställningsringar hela dagen lång, det fanns mycket att titta på för mig, men inte för Helene då hon skulle döma lite senare på dagen. Hon tittade på andra raser som hon inte skulle döma (trodde hon) och på fågelutställningen och alla andra smådjur istället. Men det visade sig att Helene även skulle döma grupp 3 och grupp 8 i finalringen samt fick också den stora äran att få döma Best In Show.
Att titta på golden retriever i Italien är roligt; dels för att det finns många olika typer, dels för att de flesta ser riktigt bra ut och de är för det mesta frimodiga och glada hundar som visas. Jag såg nästan hela tikklassen på den officiella hundutställningen och av drygt femtio tikar var det två som inte tyckte att livet i en utställningsring var så skoj.
Generellt tycker italienarna om golden som har lite färg. Inte så mörka och inte helt ljusa, utan med en lätt gyllene färg.
Helene som dömde drygt 50 golden tyckte att kvaliteten på hundarna var hög. Många fina hundar som rörde sig väl och hade glimten i ögat. Några detaljer som hon såg och tyckte om var det kolsvarta pigmentet som nästan alla hundar hade; inte en blek nos så långt ögat kunde se. Hundarna hade även bra benstommar och fina kattlika tassar. Och det fanns gott om vackra huvuden med milda fina uttryck.
På minussidan låg dock ägarnas pälsvård. Efter att Helene tagit i ca 40 golden var hennes handflator alldeles grå!
Helene fick dela ut riktigt fina priser. Den golden och den labrador som blev BIR (bäst i rasen) fick var sin resa till Crufts. Det är annat än en liten ljuslykta det. När golden och labbarna var färdigbedömda bar det av till stora finalringen. På vägen dit fick Helene veta att hon även skulle döma grupp 3 och grupp 8 samt BIS.
Innan grupperna började skulle junior handling bedömas. Ett tjugotal ungdomar kom in och visade sina färdigheter i att visa hund.
Det var en ca 10-årig flicka som kom in, med huvudet högt och sprang på med klipp i benen och visade en fin setter. Hon var ett sant proffs så ung hon var. Med fina och funktionella kläder och uppsatt hår visade hon hund på ett sätt som många vuxna skulle avundas henne. Och som hon styrde sin stora setter. Vänligt men bestämt och hela tiden med ett öga på domaren och ett öga på sin hund. Hon till och med kom ihåg att torka av sin lilla hand innan hon tackade domaren för vinsten.
Helene dömde grupp 8 med hjärtat och tog fram goldentiken till gruppvinnare. Den fina gula labradortiken blev tvåa och lagotton trea. Goldentiken var en fröjd att se i stora ringen; med kraft och energi och med kontakt med sin husse visade hon hur härlig en golden retriever kan vara.
I finalen slutade goldentiken som 2:a efter en fin strävhårig vorsteh. Även 1:an, 2:an och 3:an fick var sin resa till Crufts samt fina skinkor och korvar.
En lång intressant dag var nästan slut. Nu återstod bara att ta sig tillbaka till Bologna för att dricka lite vin, äta en pizza och stupa i säng. Denna text skrivs när vi sitter på en solig uteservering och dricker campari och tuggar på lite smått och gott. Imorgon är det tisdag och då är vi tillbaka i Sverige igen.