Jaktlydnad, bra för unga hundar

Vilken trevlig och nyttig kurs vi har gått min tonårsslarver Sigge och jag! En kurs i jaktlydnad, där vi lärt oss jägarfot, stanna och sitta på handtecken, och kunna sitta kvar fastän dummiesar och pipleksaker flyger runt huvudet.

Text: Lisbet Helleberg.

Jag tyckte att jag behövde lite experthjälp i mitt unghundsliv. Få hjälp med träningstips och idéer till hur man förvandlar en självsvåldig tonåring till en följsam unghund. Jag letar efter kurser som kan passa oss och hittar till sist en kurs i jaktlydnad.

Vi är åtta-nio hundar av varierande slag och ålder som träffas för att gå jaktlydnadskurs hos Kicki Renlund i Uppsala. Två labradorer, tre golden, en springer spaniel, en cockerspaniel, en blandras, en dalmatiner. Den yngsta är ett halvår, den äldsta flera år. Några satsar på jakt, andra vill bara ha en följsammare hund.

Sigge, 17 månader, är jättetaggad. Han drar så i kopplet till kurshagen att jag måste hålla i med båda händerna för att försöka bromsa honom. Ordet ”sakta” verkar han aldrig ha hört förr. Uppställning i ring och Kicki börjar med en ”var så god” övning. En godis på en litet plastlock som hunden inte får ta förrän den tagit kontakt med sin matte eller husse.

Vi går runt i ring och försöker få hunden att gå ”jägarfot” – alltså vid vänstra sidan. Det går inte särskilt bra för Sigge och mig, men när vi tränar på egen hand med snabba svängar och tvära kast går han fint med hjälp av matkulorna som vi har som godis. Trippar som en lippizanerhäst vid min sida, tittar nöjt på mig. ”Ser du att jag kan!”

Tjuvstart
När vi ska träna sitt – stanna kvar, så tjuvstartar Sigge. Jag hade gått 20 steg ifrån honom, det blev för mycket. Vi går tillbaka till sittplatsen och jag går bra tio steg. Då sitter han kvar tills jag visslar. En del av de andra hundarna sitter kvar jättefint. Men det är fler än Sigge som tjuvstartar. Alltså får vi i läxa att träna på stanna kvar övningar och att gå jägarfot.

Jag bestämmer mig för att vi ska ha ett träningspass varje eftermiddag. Men var ska vi träna utan en massa störningar? Till sist hittar jag den, träningsplatsen helt utan dofter! En stängd byggarbetsplats, där det inte har gått en hund på månader. Vi bor i ett alldeles nybyggt villaområde. Nu byggs det 25 hus till i skogen och vi passar på efter klockan fyra när bygget stängs för dagen. Vi tränar jägarfot med klicker, jag matar med godis (matkulor) när han går fint. Sigge lär sig snabbt och går bättre och bättre för varje dag. Vi tränar på sitt, stanna kvar, på den p-plats byggjobbarna just övergivit. Sedan sätter jag honom på en av de nyprojekterade tomterna och går iväg till nästa och hans sitter snällt kvar. Belöningen är balansgång på långa betongklossar.

Lite längre fram under kursens gång springer vi jägarfot mellan de små fundamenten som markerar var carportarna ska uppföras. Det blir en jätterolig zigzagövning, men det är nog tur att ingen ser oss!

Hopplöst
Andra kursträffen blir en hopplös tillställning för Sigge och mig. Jag får ingen bra kontakt med honom, han mest nosar runt och struntar helt i mig. Han som var så duktig hemma! Här vägrar han att gå jägarfot. Jag försöker muta med ostbitar, ropar, skuttar, inget funkar.

Vi gör inkallningar och vi går slalom mellan hundarna. Sigge sitter fint när andra hundar går förbi. Men han tjuvstartar på inkallningen igen. Och han är påfallande intresserad av springer spanieltiken vid sidan av oss. Jag är både besviken och deppig när vi åker därifrån. Hur ska jag få ordning på min tonårshund?

Hemma fortsätter vi eftermiddagsträningarna på byggplatsen. På förmiddagarna går jag med både Sigge och Smilla genom hagar och ekbackar till ett ganska stort inhägnat område. Där tränar vi på läxan, jaktfot och sitt, stanna kvar. Sigge tycker att det är kul, vi går fot i runda svängar, zigzag, fram mellan träd och runt buskar. Det blir en ny rolig lek. Smilla är gärna med ”leken”. Vi nöter och nöter och efter några dagar kan jag gå ganska långt ifrån hundarna och gå runt träden och de sitter fint kvar. Vi varvar med att leta godis i ekarnas bark, hoppa på stenar och gå balansgång på ett mossklätt omkullfallet träd.

Efter några dagar litar jag på Sigge och han får gå lös när vi går hemåt, han kommer oftast fint på inkallningssignalen. När han inte kommer hämtar jag honom och han får gå jägarfot ett långt stycke för att visa att han kan vara duktig – och att han kan göra som matte säger.

Duktig hund
Tredje kursdagen är jag på plats i god tid. Nu går allt jättebra! Min hund är duktig! Jag får tillbaka tron både på mig själv och på Sigge. Han går jägarfot så fint, trippar vid min sida. Sitter snällt kvar tills jag visslar. Ingen tendens till tjuvstart. Vi tränar stanna och sitt på visselsignal och med handtecken, men det kan han redan eftersom vi använder det i vardagslag.

Kicki försöker provocera hundarna med leksaker och dummies när vi står på rad med våra hundar. Kvackar och piper och kastar. Alla hundarna sitter som ljus! Ingen bryr sig om hennes provokation. Det är nästan så man undrar om de inte ser leksaker och dummy. Vi jobbar mycket i ring med hundarna, går nära, nära i en liten ring. Sätter hundarna och går ifrån dem, in i mitten på ringen. Går tillbaka ut ur ringen och hundarna sitter kvar. Alla är jätteduktiga!

När vi är på väg till bilen får jag reda på att springer spanieltiken som Sigge var så intresserad av förra gången löpte då. Tack för det! Äntligen fattar jag varför jag inte fick någon kontakt med honom. Ovan som jag är vid hanhundar hade jag inte ens tänkt tanken.

Illrosa prövning
Vid fjärde kursträffen kommer Sigge och jag tidigt igen. Tränar fot både lös och i koppel. Han lugnar ner sig betydligt när vi hållit på ensamma ett tag. När de andra hundarna kommer ligger han lugnt kvar vid min sida och bara kollar in dem.

Vi går jägarfot, går runt i ring, vänder helt om, vänder igen och igen. Sigge går fot jättebra och håller kontakten med mig. Vi sätter hundarna och går in i cirkelns mitt. Sigge sitter fint kvar. Sedan ska vi gå slalom och fot. Jag vågar inte ha Sigge lös utan går med koppel. Men vid nästa övning tar jag bort kopplet och hans går lös vid min sida.

Dags så för dagens prövning! Kicki har knutit fast ett illrosa pipdjur i en lång lina, själv gömmer hon sig bakom en stor sten. Vi ska passera leksaken, när vi är nära drar hon blixtsnabbt i linan och hunden ska fortsätta vid mattes/husses sida. En del klarar det med lös hund. Jag klarar det hjälpligt med koppel på Sigge. Men hade jag varit lite mer på alerten och mutat med godis så hade det nog gått bättre.

Vi har inkallning i cirkel och hundägaren lämnar sin hund och ställer sig mellan två hundar. Inga problem – det går bra. Vi går sedan jägarfot med lös hund längs alla andra hundar. Det går också bra. Jag tycker att det är helt otroligt att duktiga alla hundarna har blivit så duktiga! Sista övningen för dagen är ytterligare en provokation med leksak som Kicki plötsligt rycker undan när vi går förbi. Den här gången går det lite bättre. Tack vare ostbiten i handen…

Lös hela vägen
Hemma fortsätter vi våra dagliga övningar precis som vanligt. Eftermiddagsträningarna går jättebra och Sigge är jättelydig, tack vare klicker och godis. Nu kan han gå lös hela vägen, jägarfot. Han trippar på så fint, trots att vi möter folk.

Det är en kall, mörk kväll när vi har sista kursträffen och efter en stund börjar det småhagla och regna. Några av hundarna reagerar på vädret, blir lite ynkliga och fryser. Men de tre golden som är med på kursen lägger sig ner i lervällingen och kopplar av!

Vi kör samma övningar som tidigare, slalom mellan de andra hundarna, jaktfot vid sidan, inkallning i ring mellan hundar. Vi jobbar nära varandra hela tiden, i en liten ring med hundar och förare. Inkallning kors och tvärs genom ringen. Sigge kommer fint till mig där jag står mellan en cocker och en labbe. Vi står på led med hundarna vid sidan och Kicki går framför oss och kastar en massa dummies. Dummy på dummy flyger framför nosen på hundarna, som mest ser förvånade ut. Alla sitter snällt kvar. Som belöning får den som vill hämta en dummy.

Vi avslutar med inkallning med visselsignal. Idag går jag långt innan jag visslar och min hund kommer som ett spjut och sätter sig hyfsat fint vid sidan. Det blir många, många meter jägarfot i ösregnet denna kväll och hundarna är duktiga. Ingen – förutom Kicki kanske – skulle ha trott detta när kursen började. Absolut inte jag. Och antagligen inte Sigge heller.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.