Idag har vi varit på tävling, denna gång i lydnad för hundar på elitnivå. Av fjorton startade elithundar var tolv vallhundar och två var golden retriever. Att se golden på elitnivå i lydnad hör inte till vanligheterna så vi tog chansen att få se Sandra Kagevik och hennes Thyra, LPI LPII LPIII LPELIT SLCH FINLCH Höstglädjens Golden Dream. Dagens tävling var en rankingtävling till lydnadslandslaget.
Text: Anette Hellgren
Sandra är bara 24 år och har redan hunnit träna två goldentikar till höga meriter. Mamma Nettan Kagevik, Höstglädjens kennel, har fött upp båda två. Eller rättare sagt, alla tre, Sandra också förstås.
Sandra är uppfödd med golden retriever, men hon fick sin första egna hund för ett par år sedan, Thyra, som nu är fyra år gammal. Sandra började träna Thyra efter tre månaders ålder. Tillsammans har de tränat och tävlat, meritlistan är avsevärt lång. Det är inte bara i lydnad de tävlar, de har också meriter från bruks, jakt, agility och utställning.
På två jaktprovsstarter har hon ett tredjepris i öppen klass, vilket innebär att hon på sin första start fick ett förstapris som kvalificerade henne direkt till öppna klassen. På första starten i öppenklass, fick de tillsammans ett tredjepris. Thyra är inte bara duktig på jaktprov utan används också i praktisk jakt på and.
Sandra har en tik till, Lhine som är en dotter till Thyra, som också tränas och tävlas. Hennes meritlista har inte hunnit bli så lång än, men det kommer säkert. Hon har förstapris i lydnadsklass III. Lhine är född 2007.
Sandra tränar sina tikar varje dag, men inte samtidigt. De är olika som individer och behöver tränas på olika sätt. Sandra beskriver Thyra som lättlärd, när hon väl lärt sig det Sandra krävt, sitter det som berg och det är svårt att lära om. För Lhine tar det längre tid att lära in olika moment, men det sitter sedan å andra sidan mer noggrant. Dessutom använder Sandra olika kommandon för båda tikarna. Så det gäller att veta vilken hund hon tränar.
Sandra har gått en kurs i lydnad, sen har hon läst böcker och tränat själv. Hon tränar mest ensam med sina golden; det är enkelt att bara gå ner på gården där hon bor och träna. Sandra skulle gärna ha en eller flera träningskompisar med samma intresse för lydnad, dels för att kunna hjälpas åt med träningen, men även kanske lära lite av varandra.
När hon skulle lära in momentet med vittringsapport, använde hon kottar som träningsobjekt istället för pinnar.