Smilla – Kan inte vara lös

Alla hundar borde få tillfälle att vistas lösa i naturen. Glädjen hos en hund som få röra sig fritt i skogen går inte att ta miste på. Men en förutsättning för att vistas lös är att hunden kommer när man kallar på den.

Detta var jag väl medveten om när vi tog hem Smilla så det tränades flitigt med inkallning. Men vad hjälper träning när valpen har en egen vilja och gärna väljer något annat än att komma när matte kallar.

Smilla var mycket nyfiken som valp och allt skulle undersökas och om det var något som levde så skulle det hälsas på. Andra hundar, människor och väldigt gärna små barn.

Vad efter tiden gick så kunde jag ha Smilla lös om inget annat roligt fanns i närheten.

Vid en promenad i Hagaparken gick hon lös i min närhet och kom glatt när jag kallade på henne. Jag började känna mig trygg och kopplade av en liten stund. Och vips for hon iväg. Hon sprang mot koppartälten där en skolklass satt och hade picknick. Och hade var ordet. Smilla kastade sig fram och omväxlande hälsade glatt på barnen och omväxlande stal mat.

Det tog en hel evighet innan hon kunde infångas. Jag bannade henne ordentligt men hon gjorde som hon brukade, blundade och väntade på att mattes dåliga humör skulle gå över. Sedan skakade hon på sig och var redo för nya äventyr. Men matte var inte redo. Jag satte mig med Smilla i skogen och grät. Högt och innerligt. Smilla tuggade oberörd på en pinne. Vad gjorde jag för fel? Varför respekterade hon mig inte? Jag som gjorde allt för henne. Och det var säkert där felet låg. Att jag gjorde allt för henne.

Jag hade läst om ledarskap i alla hundböckerna och på valpkursen talades det om detta ledarskap. Men jag hade uppenbarligen inte fattat vad det var.

Måste gå en kurs till
Det var dags att gå en kurs till, men var? Brukshundklubbarna hade jag tidigare hört mig för med och tre klubbar var inte intresserade av icke bruksraser. Hundens Hus i där vi gick vår valpkurs var ok men inte mer. Jag behövde en expert på golden retriever.

Jag hittade henne via en pytteliten annons i hundtidningen Golden Nytt. Hon hade tränat och haft golden sedan tidigt 70-tal. Vi pratades vid i telefon och jag berättade om mina bekymmer med Smilla och frågade om hon hade någon fortsättningskurs. Du behöver gå en valpkurs och börja om från början sa hundinstruktören i telefon. Och det var början på en lång, lärorik och rolig vänskap med Lena Andersson.

Vi gick en valpkurs och en fortsättningskurs och sedan två års ålder gick Smilla aldrig i koppel.

Som unghund stack hon ideligen iväg på egna äventyr. Efter mycket träning gick hon nästan aldrig i koppel och kom glatt och villigt närjag kallade på henne.