Det var dags för kloklippning. Jag har aldrig tyckt om att klippa klor och det kände förstås den lilla valpen genast av.
Jag visste vikten av att inte ge sig och att vara lugn och bestämd. Efter tio minuter var jag allt annat än det. Smilla morrade och bet mig och slingrade sig som en ål. Jag var svettig och irriterad och höll fast men lyckades bara klippa någon enstaka klo.
Efter en stund kommer husse in i köket och tittar.
Husse: Vill du jag ska göra det där?
Jag: Men har du gjort det här nån gång?
Husse: Näe, men jag kan prova.
Jag: Ja tack gärna.
Husse: Gå ut en stund jag vill vara själv.
Jag: Hejdå!
Efter en kvart kunde jag inte hålla mig. Då låg Smilla och husse på golvet och myste. Alla klorna var klippta och inte en konflikt i sikte.
Släng dig i väggen Cesar Millan. Jag är gift med norrlänningen som har känsla för hund.
Vem som klipper alla klorna hemma? Husse såklart. Vem tar han om alla små skador och sjuka hundar? Husse såklart.