När vi hade hittat valpen hos kenneln var det dags att hitta på ett passande namn. Sangold Trollar På Proven är ju inget man kallar en hund till vardags precis.
Jag hade nyligen läst Peter Hoegs roman, Fröken Smillas känsla för snö, och bestämde mig för att Smilla fick det bli. Men jag hade ingen aning om att jag skulle få en hund som älskar snö och som gärna skulle bo där det är snö året om.
De flesta hundar gillar snö. Men Smilla, till skillnad från mina andra hundar, är galen i snö. Hon gräver, rullar sig, plöjer och ser helt sanslöst lycklig ut när hon far fram i snödrivorna.
Nu när våren närmar sig och snön håller på att försvinna ser jag hur hon på varje promenad letar efter lite snörester som hon kan gräva i och rulla sig i. Snöresterna i Stockholm är smutsiga men jag låter Smilla njuta av sin snö. Vi kan ju duscha sen.
Det kan vara så att det är Smillas sista snö hon upplever nu. Hon fyller snart tolv år och åldern börjar ta ut sin rätt även om hon i sinnet fortfarande är ung.
Våren kan dröja och komma sent i år. Låt temperaturen sjunka och snön vräka ned och ligga kvar länge, länge – för en liten Smillas skull.
Det blev Smillas sista vinter.
