Tänk ängel

Tänk ängel, skriver författarna i hundlydnadsboken. Ängel ska man tänka när hunden inte lyder, i stället för att bli arg på sin hund. Det är lättare sagt än gjort.

Text: Lisbet Helleberg.

Ängel tänkte jag dock ett par dagar när vår tonåring Sigge helt plötsligt var jättelydig och kom på varenda inkallning och stannade på varje stanna-vissling. Det var nästan som när han var en lydig liten valp. Och jag blev så glad och tänkte, han kan minsann!

När husse skulle ut med honom någon dag senare sa jag att tonåringen kommer bara du visslar. Det gjorde nu inte tonåringen. Tvärtom. Han stack ut på egna äventyr nästan omgående och brydde sig inte om husses inkallningssignaler. Husse hittade tonåringen på badstranden, några hundra meter bort. Husse tänkte inte ängel! Istället blev det bestämd koppelpromenad hem.

Den eftermiddagen släppte jag Sigge, 11 månader, lös ute på en halvö. Full fart över stock och sten och klippor. Högsta växeln i. Hela tiden. Tonåringen Sigge springer inte. Han rusar fram. Eller störtar. Men något vanligt spring har han inte i sina ben. Greyhound, släng dig i väggen! Här går det verkligen undan! Det här är det jobbigaste i vårt vardagsliv. Jag är van vid lite försiktigare tikar, som visserligen har sprungit ifrån mig. Men de har inte varit 250 meter framför mig på två röda sekunder.

Överväxel
Jag blåser i pipan och han kommer, hoppar upp på stenar och visar hur duktig han är. Ner i havet, ut på klipporna, fram till mig, skakar av sig vattnet och tigger lydnadsgodis. Ner i vattnet igen, upp på stenar, ny växel i, överväxel, rusväxeln. Man han vänder genast då han hör inkallningssignalen, kommer fram och får ost. (Suveränt inkallningsgodis.) Då tänker jag ängel.

Hans tioåriga ”storasyster” har fått sin ”bära-hem-apport” och går med bestämda steg stigen fram. Sigge hoppar upp på en stor sten och väntar på att jag ska komma med en godisbit. Husse är först fram och visar att han inte har någon godis i sina målarbyxor. Då sticker Sigge, istället för att vänta på mig och godiset. Jag visslar och rusar efter. Gissa om jag hinner i kapp…

Jag ser honom inte på den lilla bron över till ”fastlandet”, inte i vassen, inte längs strandkanten. Vi ser honom ingenstans. Vi tänker inte ängel! Tvärtom. Mycket tvärtom. Husse går hemåt med 10-åringen. Jag vänder och springer tillbaka över bron, hoppas att Sigge är vid klippstranden. Nej. Inte i vassen, inte vid sandstranden. Går tillbaka och ser husse med två hundar.

Jag tar tonåringen i koppel, frågar var han varit, får inget svar. Men han går jättefint vid min vänstra sida, visar med hela sitt kroppsspråk att han ber om ursäkt för sitt beteende. Aldrig förr har han gått fot frivilligt. Då tänker jag ängel. Han tittar upp på mig med sina stora vackra ögon och jag ser att han också tänker ängel!

Följsamhet
Nästa morgon är jag övertygad om att jag har en lydig tonåring med mig ut. Jag tänker börja vår skogspromenad med lite följsamhetsövningar. Det är bara jag som tänker så. Jag hinner knappt ta av kopplet förrän Sigge sticker. Rusar fram, störtar upp och ned för skogssluttningarna. Bort från mig, långt bort. Han kommer när jag visslar, visar upp sig och störtar blixtsnabbt iväg igen.

Så plötsligt, kommer han på hur man ska göra. Stannar och väntar. Hoppar på stenar. Lyder på inkallning och får herrgårdsost som belöning. Ängel tänker jag, för nu är han verkligen både lydig och lyhörd. Vänder tvärt när jag visslar fastän han är alldeles för långt bort ifrån mig. (Slarvigt av mig. Det där med frihetsavstånd funkar liksom inte på en levnadsglad 11-månaders goldenkille. Åtminstone inte med mig som matte.) Jag blir så glad – och tacksam – att han kommer och att han lyder. Och undrar varför lyder han nu? Varför kommer han plötsligt ihåg allt vi tragglat och tränat?

Är det så här med tonåringar? Tänk om man i förväg visste vilket humör tonåringen är på. Om man visste att han tänkte vara lydig innan man tvingas testa. Det står i hundboken att perioden mellan ett och två är den allra jobbigaste i hundägarens liv. Sigge är inte ens ett år än. Det är ett helt år kvar tills han är två. Ska vi ha sådana här problem i ett helt år till? Då hinner det bli mycket änglatänk.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.