Sista helgen i februari flydde vi (Helene och jag) minusgrader och snödrivor upp till midjan till betydligt varmare breddgrader. Målet med resan var dock inte värme utan att åka och besöka en fransk uppfödare och välja en valp åt Helene.
Bruno Facq föder upp golden retrievers sedan många år. Han är officiell utställningsdomare och dömer samtliga retrieverraser både inom och utom Frankrike. Dessutom dömer han selectif A och B som är förberedande prov för att få starta på field trial (jaktprov) i Frankrike. En kombination av kompetens som gör honom unik i goldenvärlden.
Bruno bor ungefär femton mil norr om Paris i en mindre by med fantastiska omgivningar för både sig själv och hundarna. På närliggande marker har han tillgång till både ängsmark och en mindre sjö. Gården är stor, de vackra gamla husen står i en U-form med en härlig innergård av kullersten.
Oroväckande start
Resan började med att vi fick byta plan då den ena motorn inte ville starta och det var början på en händelserik helg. Väl framme i Bryssel skulle vi hitta biluthyrningsfirman, vilket inte var så lätt då den låg utanför Bryssels flygplats. Efter diverse strul och svordomar om att alltid, alltid anlita Hertz eller Avis. Bu för Budget i Bryssel. Väl framme hos bilfirman visade det sig att vi fick den absolut minsta bil vi någonsin suttit i, undantaget en mini-Fiat som vi hyrde i Amsterdam.
I flygande fläng for vi genom Belgien och med hjälp av ”Kommandoran” (GPSen) hittade vi fram. Det var inte första gången vi var och hälsade på hos Bruno Facq och förhoppningsvis inte den sista, då han är en mycket generös och älsklvärd person som föder upp trevliga golden retriever och inte att förglömma bjuder på jättegod mat och massor med champagne.
Välfostrade hundar
Bruno som tränar alla sina hundar för att starta på jaktprov samt till praktisk jakt har mycket väluppfostrade hundar. Inga hundar hoppar för att hälsa, inte ens de unga hundarna. Man kan komma in i hans hus där det bor ca tio vuxna hundar och absolut ingen hoppar upp för att hälsa. Alla vill förstås säga bon jour men de hälsar på fransk maner, med pussar på handen och mycket svansvift.
Hemma hos Bruno råder lugn och ro trots att drygt tio golden inne i huset. Kennlarna som finns intill boninghuset står för det mesta tomma. Alla bor tillsammans alltid, även när tikarna löper. Inte en endaste gång, under vårt besök, hörde jag Bruno höja rösten åt någon av hundarna. Däremot skrattar han väldigt mycket både åt dem och med hundarna.
Kul med en som kan
När man ändå är gäst hemma hos en uppenbart duktig hundmänniska som dessutom är apotekare är frågorna många. Vi frågar Bruno om allt mellan hundträning till avelsarbete, hundarnas exteriör och om rasens småkrämpor och huskurer. Bruno svarar snällt och utförligt och har stort tålamod med oss frågvisa svenskar.
Underbart är kort
Vi reste hem i full storm, Paris flygplats var stängd och den lilla bilen var nära att lyfta ett flertal gånger. Som tur var satt vi, två stadiga matronor, i bilen så den höll sig på vägen.
Med en väska proppfull med franska ostar och minnen av fina valpar och härliga hundar, magarna fulla med god mat och gott vin samt trevligt sällskap. C’est la vie i Frankernas rike. Nu är vi hemma i mellanmjölkens och brunsåsens land, men det är helt ok. Vi kan ju alltid resa iväg igen.