Jag tittade i min almanacka och såg att helgen den 14 – 15 mars stod det Helene uppskrivet. Det är i och för sig inte konstigt för det står så i almanackan lite nu och då, men nu mindes jag inte vad vi skulle göra. Det var dags för Selma att valpa och då är det skönt att vara två hemma med tanke på att det finns elva andra hundar som ska rastas, matas och skötas om. Jag har varit med om detta tidigare och vet vad som komma skall, på ett ungefär.
Artificiell insemination
Straxt före klockan tio lördag morgon var jag på plats och hälsade på jättetjocka Selma. Hon såg inte ut att börja valpa när som helst men hennes temp hade sjunkit, vilket är ett tecken att nu är valpar på gång. Men först skulle vi iväg med labradoren Passa som skulle insemineras. Hennes fästman bor i England och för att bespara både hanen och tiken en resa så kom ett paket via TNT.
Iväg till Arlanda och hämta paket med fästmannens sperma. Sedan vidare till veterinär och professor Catharina Linde-Forsberg i Fjällbo, strax utanför Uppsala.
Catharina lokaliserade Passas livmoder och med hjälp av en lång spruta placerades sperman på plats. Sedan skulle Passa stå på frambenen och med bakbenen högt i tio minuter. Passa som är en mycket glad labrador slutade aldrig vifta på svansen.
Mera väntan och besök
Sedan var det dags att åka hem och titta på Selma igen. Selma var dock lika kolugn som när vi lämnade henne och hon visade absolut inga tecken på att börja valpa. Och det var tur det för vips, fick vi besök av två blivande valpköpare som hade ringt och frågat om de fick komma.
Lite kaffe och småprat om hundar och rasen golden och så var det dags för mig att gå en pensionärspromenad med några gamla tikar.
När jag kom tillbaka var valpköparna på väg att gå, men då kom Kerstin och ville ha hjälp med att trimma Colin. In med trimbordet i köket och fram med saxarna.
Melodifestivalen
När valpköpare, Kerstin och Colin åkt sin väg, var det dags för mat både för två- och fyrbenta. De fyrbenta fick Purina Proplan och själv åkte jag till Märsta och hämtade sushi och kinamat. Laga mat var det inte läge för. Det var det däremot för melodifestivalen och då gick Selma in i sovrummet och lade sig i valplådan och började bädda.
Vi följde med Selma in i sovrummet och kopplade in datorn och kunde på den se melodifestivalen samtidigt som vi höll ett öga på Selma.
Kvällen summerades med att fel låt vann och inga valpar kom. Det gjorde däremot en holländsk goldentik som skulle paras med Zazza dagen därpå. Men de bodde på ett trevligt värdshus i närheten.
Mer väntan
Natten blev lugn och inget hände. Selma bara suckade lite och stökade om lite i valplådan då och då. Efter frukosten var det dags för Zazza att få ett bad. Man kan inte vara smutsig i pälsen när man får dambesök. När Zazza var badad tog jag fram saxarna och trimmade till honom. Nu blev han riktigt presentabel.
Nu började Helene bli lite fundersam över att Selma inte kom igång med valpningen. Då var det dags att ut och skumpa bil. Bilskumpning kan tydligen få igång en valpning. Vi for ut på småvägarna och Helene förbannade alla nyasfalterade vägar. Vi behövde ha gumpiga vägar men sådana var det ont om.
Vi får väl ut och gå med henne sa jag och så gjorde vi det. Jag provade att kasta en snöboll och det tyckte Selma var mycket skoj och for fram i full fart med sin tjocka mage. Efter en stunds lek var det in i valplådan igen. Men då var det dags för Passa att åka och besöka Catharina och bli inseminerad en gång till. Vi satt och funderade på vad vi skulle göra. Jag åker med Passa erbjöd jag mig, men då blir ju jag ensam påtalade Helene. Jag tänker inte vara ensam med Selma, sa jag. Dags att ringa om hjälp. En snäll uppfödarkollega, Ola Eriksson, kom till vår undsättning, hämtade Passa och for iväg.
Nu måste det ske
Nu måste Selma börja valpa snart sa Helene och jag kunde känna av en lätt oro hos henne. I vanliga fall är det jag som är den oroliga och Helene den kolugna, men nu var det tvärt om. Helene tjatade om tempen och jag sa titta på tiken. Hon mår bra. Vi tar ut henne i snön igen. Hon måste få röra på sig. Sagt och gjort, ut i snön och kasta snöbollar åt en yster Selma som var pigg och glad, viftade på svansen och busade hej vilt.
Nu räcker det, sa Helene. Nu går vi in och valpar, och så gjorde vi det. På vägen in fick Selma en korvmacka och sedan gick hon och lade sig i valplådan och började krysta.
När den första valpen kom gjorde det nog lite ont och Selma jämrade sig och det gjorde jag med, men tyst. Men hon tog genast fint hand om sin lilla valp. Vi brukar väga och skriva upp tid, vikt och kön på alla valpar men det hann vi inte med. För nu kom valparna och de kom med bra fart. En efter en kom de och Selma var lugn och fokuserad och suckade bara lätt när valparna kom ut i sina påsar.
Titta en hane sade Helene, titta en hane till, titta en hane till, titta en hane till. Och så höll det på när allt var klart fanns det sex hanar och fyra tikar.
Söndag kväll
När jag åkte hem lätt vimmelkantig av trötthet hade Helene fortfarande en parning att ta hand om. Den holländska tiken skulle paras. Och de långväga gästerna skulle säkert omhändertas de också.
På vägen ut från kennel Rossmix ringde telefonen igen och nu var det en mopsfröken som var på väg för att träffa Tata (Ch Anjos Antares). Alltså en parning till samma kväll. Vilken tur att Tata inte behöver badas och trimmas.
Jag åkte hem, åt och somnade som en stock. Fast i min övertygelse att jag aldrig kommer att bli en hunduppfödare hur roligt det än kan vara. Rollen som hundinstruktör passar mig bättre och är inte lika blodig och inte på långa vägar lika arbetsam. Men det är något speciellt med tillkomsten av valpar. Vilken tur att jag har Helene så att jag kan vara med på ett hörn. Och vilken tur att hon har mig.
Vad passar bättre att släcka törsten med än bloody mary vid valpning? Denna var dock alkoholfri. Men nästa gång vi dricker en blir det absolut med vodka.
Selma fick vatten, korvmacka och aptitsoppa.