Juvertumör och tratt

Text & bild: Lisbet Helleberg.

Smilla opererades för en mindre juvertumör. Kom hem med ett bandage på magen och ”tratt” på huvudet och med order från djurkliniken att tratten ska vara på dygnet runt.

En order som Smilla inte gillade. Naturligtvis. Hon pep, gnällde och gnydde. Jag lockade med godis för att få henne att lägga sig ner med tratten på sig. Aldrig i livet. Lockade med godis för att få henne att lägga sig ner utan tratt och sedan snabbt sätta på tratten. Hon satte sig genast upp. Jag struntade i henne och försökte att inte göra någon affär av åbäket hon hade på sig.

Första natten var förfärlig, hon kom inte till ro, kunde inte sova. Pep, gnydde, pustade och gnällde. Men tratten fick sitta på. Hon var pigg på morgonen och ville inte nöja sig med att kissa på tomten. Hon fick som hon ville, en kvarts promenad i omgivningarna. Sedan hem till tratten.

På eftermiddagen orkade inte mattehjärtat längre. Jag letade fram min gamla t-tröja med golden retrievertryck och satte den på henne. Stoppade frambenen i ärmarna på tröjan, drog den så långt bak jag bara kunde, drog åt den på ryggen och satte fast ”åtdraget” med en liten tving. Som en klädnypa ungefär. Smilla fann sig med stoiska lugn i behandlingen. Såg ut som om hon tyckte att t-tröja var det naturligaste i världen för en golden. Gick snabbt och lade sig på fällen och somnade genast. Sov i flera timmar, för första gången efter operationen.

Hon sov hela natten med tröjan på sig, vaknade bara en gång och gnydde. Men somnade snabbt om igen.

Hon slipper t-tröjan när vi är på promenad. Men hon ligger gärna ute på en fäll med tröjan på sig. Äntligen har hon fått en lugn stund och ett perfekt alternativ till den förfärliga tratten.

Har aldrig accepterat tratt.
T-shirt är bättre tycker Smilla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.