Text & foto: Lisbet Helleberg.
Mälaren ligger spegelblank och oanvänd när Smilla och jag kommer nedför stigen till den lilla badstranden. Det är en av dessa varma, ljuvliga sommarmorgnar och strand och brygga badar i sol.
Smilla har pensionerats från långpromenader och vi satsar på härliga simturer istället. Ett par gånger om dagen går vi ner till stranden. När hennes yngre bror Sigge är med blir badandet och simmandet lite hetsigare. Nu när det bara är Smilla och jag tar vi simningen med värdighet, lugn och ro.
Jag kastar en dummy och Smilla kliver ut i vattnet. Lugnt och värdigt, simmar sedan i sakta mak. Målinriktad styr hon mot dummyn som guppar bland näckrosorna. Greppar den mitt på och simmar sedan lugnt in mot stranden. Väntar på att jag ska slänga den igen och så simmar hon lika värdigt en vända till. Och en till, och en till…
Jag njuter av den stilla morgonen, en och annan liten båt rör sig i det spegelblanka vattnet. Ett par måsar flyger högt över våra huvuden. Allt är stillhet och tystnad. Vilken förmån att få börja dagen så här!
Smilla simmar och jag kastar. Efter 20 minuter bestämmer hon att har hon fått nog med motion, tar dummyn i munnen och börjar sakta gå uppför stigen. Jag följer efter. Sakta går vi hemåt. Nöjd och belåten vilar Smilla sedan ut i gräset bakom huset. Väntar på att husse och Sigge ska komma hem så att vi får vårt förmiddagsfika med digestivekex. På eftermiddagen är det dags för nästa äldredamspromenad. Då tar vi Sigge med oss ned till stranden. En herre som inte klarar av att hämta dummyn med värdighet. Hets och brådska är hans kännemärke när dummyn guppar bland näckrosorna. Smilla låter honom hållas, innan hon hämtar sin dummy med samma värdighet som i morse. Kanske minns hon sin ungdom och sin egen dummybrådska?
