Uppfödare visar hur hon gör del 2

Lär sig vara passiv på en angiven plats
Trygghet är förstås viktigt för alla hundar både unga och gamla men lite extra viktigt är det för en valp. Den första tiden efter att man tagit hem en valp är valpen helt naturligt lite osäker och håller sig gärna mycket nära sin nya flock. Detta har Bönans matte Lena dragit nytta av när det gäller att få Bönan att koppla av och vara stilla på en angiven plats.

För mycket, mycket länge sedan gick Lena en apporteringskurs där det ingick att lära hundarna att koppla av under en lång ansträngade jakt. Hundarna måste lära sig att koppla av annars orkar de inte utföra sitt arbete. Fysiskt orkar de springa en hel dag men de blir trötta i huvudet och måste lära sig att koppla av mellan arbetsinsatserna.

Tränar på nytt ställe
Lena kom på hur hon skulle göra när hon anlände till sommarstugan på Möja med Bönan första gången. Bönan sprang nyfiket omkring och undersökte stugan. Bönan fick lite mat, rastades och inne i stugan satte sig Lena ned i en fåtölj med en bok. Vid sina fötter lade hon sin tröja som hon hade haft på sig. Det tog inte många minuter innan Bönan som nu var trött efter båtresan och alla nya intryck lade sig tillrätta på mattes tröja och somnade in.

Detta upprepade nu Bönans matte på alla nya ställen de besökte. Nosa runt lite först, lite mat, lite rastning och så vila på mattes tröja. Redan efter en vecka var Bönan införstådd med rutinen då valpens lillmatte Therese skulle ha hand om valpen en dag. Bönan fick följa med till stan och åka buss och tunnelbana och följa med och fika.

Efter alla nya intryck var Bönan trött och somnade sött på lillmattes handväska på golvet. Och så har det fortsatt. Bönan somnar nästan överallt på något som doftar matte.

Juvertumör och tratt

Text & bild: Lisbet Helleberg.

Smilla opererades för en mindre juvertumör. Kom hem med ett bandage på magen och ”tratt” på huvudet och med order från djurkliniken att tratten ska vara på dygnet runt.

En order som Smilla inte gillade. Naturligtvis. Hon pep, gnällde och gnydde. Jag lockade med godis för att få henne att lägga sig ner med tratten på sig. Aldrig i livet. Lockade med godis för att få henne att lägga sig ner utan tratt och sedan snabbt sätta på tratten. Hon satte sig genast upp. Jag struntade i henne och försökte att inte göra någon affär av åbäket hon hade på sig.

Första natten var förfärlig, hon kom inte till ro, kunde inte sova. Pep, gnydde, pustade och gnällde. Men tratten fick sitta på. Hon var pigg på morgonen och ville inte nöja sig med att kissa på tomten. Hon fick som hon ville, en kvarts promenad i omgivningarna. Sedan hem till tratten.

På eftermiddagen orkade inte mattehjärtat längre. Jag letade fram min gamla t-tröja med golden retrievertryck och satte den på henne. Stoppade frambenen i ärmarna på tröjan, drog den så långt bak jag bara kunde, drog åt den på ryggen och satte fast ”åtdraget” med en liten tving. Som en klädnypa ungefär. Smilla fann sig med stoiska lugn i behandlingen. Såg ut som om hon tyckte att t-tröja var det naturligaste i världen för en golden. Gick snabbt och lade sig på fällen och somnade genast. Sov i flera timmar, för första gången efter operationen.

Hon sov hela natten med tröjan på sig, vaknade bara en gång och gnydde. Men somnade snabbt om igen.

Hon slipper t-tröjan när vi är på promenad. Men hon ligger gärna ute på en fäll med tröjan på sig. Äntligen har hon fått en lugn stund och ett perfekt alternativ till den förfärliga tratten.

Har aldrig accepterat tratt.
T-shirt är bättre tycker Smilla.

Att simma är skonsamt

Text & foto: Lisbet Helleberg.
Mälaren ligger spegelblank och oanvänd när Smilla och jag kommer nedför stigen till den lilla badstranden. Det är en av dessa varma, ljuvliga sommarmorgnar och strand och brygga badar i sol.

Smilla har pensionerats från långpromenader och vi satsar på härliga simturer istället. Ett par gånger om dagen går vi ner till stranden. När hennes yngre bror Sigge är med blir badandet och simmandet lite hetsigare. Nu när det bara är Smilla och jag tar vi simningen med värdighet, lugn och ro.

Jag kastar en dummy och Smilla kliver ut i vattnet. Lugnt och värdigt, simmar sedan i sakta mak. Målinriktad styr hon mot dummyn som guppar bland näckrosorna. Greppar den mitt på och simmar sedan lugnt in mot stranden. Väntar på att jag ska slänga den igen och så simmar hon lika värdigt en vända till. Och en till, och en till…

Jag njuter av den stilla morgonen, en och annan liten båt rör sig i det spegelblanka vattnet. Ett par måsar flyger högt över våra huvuden. Allt är stillhet och tystnad. Vilken förmån att få börja dagen så här!

Smilla simmar och jag kastar. Efter 20 minuter bestämmer hon att har hon fått nog med motion, tar dummyn i munnen och börjar sakta gå uppför stigen. Jag följer efter. Sakta går vi hemåt. Nöjd och belåten vilar Smilla sedan ut i gräset bakom huset. Väntar på att husse och Sigge ska komma hem så att vi får vårt förmiddagsfika med digestivekex. På eftermiddagen är det dags för nästa äldredamspromenad. Då tar vi Sigge med oss ned till stranden. En herre som inte klarar av att hämta dummyn med värdighet. Hets och brådska är hans kännemärke när dummyn guppar bland näckrosorna. Smilla låter honom hållas, innan hon hämtar sin dummy med samma värdighet som i morse. Kanske minns hon sin ungdom och sin egen dummybrådska?

Aktivering av den äldre hunden

Text: Lisbet Helleberg

När vi väljer att ta hem en hund tar vi på oss ett ansvar för hundens liv. Hela hundens liv. Bara för att hunden blir äldre och inte orkar på samma sätt som när den var ung så ska den inte sättas på undantag. Men det är lätt att det blir så. Hunden gör inte så stort väsen av sig som tidigare och vi ser den som gammal och trött när den kanske bara är gammal och uttråkad.

Precis på samma sätt som hunden behöver få mat och vatten behöver den även få mental stimulans – även som gammal.

För en äldre hund kan det vara mental stimulans att få följa med till olika platser även om det bara att promenera ned till garaget eller till tvättstugan. Att få följa med på besök hemma hos andra är också en aktivitet för en gammal hund. Eller kanske bara följa med ut och åka bil om hunden tycker om det. Försök att skapa ett omväxlande liv för din hund. Att åka till nya platser för att promenera är en slags aktivering. Hunden ser sig omkring, nosar runt och lyssnar efter andra ljud och får nya upplevelser.

Lära sig nya saker
Det sägs att det första året är den tid då hunden är som mest mottaglig för att lära sig nya saker. Men även äldre hundar kan lära sig nya konster och tricks och det ganska snabbt. Hunden har inte blivit korkad bara för att den är äldre.

Apportering
Med vår bärglada ras kan man förstås fortsätta med apportering hur länge som helst. Naturligtvis kan vi inte ha samma krav på snabbhet som vi har med den unga hunden. Huvudsaken är att hunden tycker det är roligt att ut och söka av ett område och hämta in apporterna.

Apportering innehåller allt en äldre hund behöver. Den får röra på sig och använda sin näsa när synen kanske försämrats på äldre dagar. Att träna dirigering tycker också många hundar är riktigt roligt. Det moment som de hundar som ser sämre kan ha problem med är markeringarna.

Uppletande av föremål
Uppletande av föremål är ett moment i Svenska Brukshundklubbens brukstävlingar. Hunden ska inom fem minuter ha genomsökt ett område på 50×50 meter och ska utan hjälp från husse/matte hitta och apportera in fyra olika föremål som ligger gömda i rutan. Jag provade att lära Smilla uppletande av föremål. Det tog bara en kvart så hade hon förstått. Säkert inte helt efter regelboken men hon letade kvick upp föremålen och kom in och lämnade av dem.

Jag visade henne fyra föremål, en handske, en av husses strumpor, en liten pinne och en boll. Sedan placerade jag ut dem i ett mindre område på tomten om ca 15×15 meter. Det råkade vara skymning ute när jag gjorde det men då använder hon näsan mer än synen vilket borde vara bra. Hon fick dock sitta och titta på när jag gick omkring i buskaget. Sedan släppte jag henne på ”sök apporten”. För en van apportör är det här inga problem och det var det inte för Smilla, och hon tyckte att det var riktigt skojigt.

Det är bara fantasin som sätter gränser för vad du kan lära din hund oavsett om den är gammal eller ung.

Olika typer av spår är uppskattat.

Pigg 11-åring på promenad

Text: Lisbet Helleberg.

11-åriga Smilla skuttar före mig på stigen, pigg och rask och glad som en 5-åring. Full av upptäckarlusta och en för dagen väldigt trevlig följsamhet.

”Lillebror” Sigge är hemma, nyopererad och sjukskriven och jag kan för ovanlighetens skull ägna mig helt åt Smilla, hennes eventuella hyss och fostran. Det tycker hon är jätteroligt! Hon gör allt för att vara till lags. När hon stannar för att kissa, går jag vidare och ropar sedan på henne. Hon kommer skuttande med fart och kläm och vill ha godis. Och det får hon naturligtvis! Duktighet ska belönas, även om man fyllt 11 år.

Hon går ett tiotal meter före mig på stigen och jag säger ofta ”stanna!” (Så gör jag ju normalt inte med Smilla, bara med 2-åringen Sigge.) Hon tvärstannar, sätter sig och väntar på att jag kommer med en godbit. Så håller vi på. Ofta stannar hon självmant, sätter sig och väntar, buffar på min hand när jag kommer fram till henne, om jag inte hunnit få upp en godbit tillräckligt snabbt ur fickan.

Hon får gå fot och vara duktig en lång bit. Vi stannar och gör lite lydnadsövningar och hon är hela tiden med på noterna och tittar förväntansfullt på mig. Går fot och stannar, går och stannar. Hon är duktig på att sätta sig snabbt när jag stannar och hon lägger sig snabbt på mitt kommando.

När hon halkar lite på efterkälken, på grund av idogt nosarbete vid stigkanten, kommer hon så fort jag ropar på henne. I vanliga fall tillåter vi att hon är lite egensinnig och hon kommer när hon själv vill. Men inte idag och det känner hon på sig. Eller är det kul för henne att få känna lite krav på sig och få vara duktig?

Jag sätter henne på stigen och går en bit innan jag ropar på henne. Hon får ömsom komma in på min vänstra sida, ömsom på den högra. Hon hoppar upp på stenar, får sitta och få godis, får ligga och få godis, får säga tack med framsträckt tass innan hon får godis. Hon gör alla varianterna med bravur.

Så där håller vi på. Ibland går hon ikapp mig och buffar på godishanden när hon tycker att jag inte är tillräckligt generös med godbitarna. Inte en enda gång behöver jag höja rösten eller tjata på henne. Naturligtvis. Hon är ju faktiskt 11 år och vet hur det ska vara. Men ändå, jag blir så glad över hennes beteende, att hon blir så himla glad bara av att få gå ensam med matte i skogen och göra lite tokiga saker.

Varför gör jag inte detta oftare? Jag drabbas av dåligt samvete. Det gäller nog att hålla på lite extra med sin gamla hund också. Inte bara slögå på promenaderna. Det är så uppenbart att Smilla tycker att det är kul med lagom svåra krav och uppmaningar. Att det är kul att få vara duktig. Och kul att få vara lydig och följsam och få lön för det.

Gammal eller bara utttråkad

I början av april började min äldsta hund att halta på ett framben. Han hade farit in i skogen efter något kul och kom linkande ut ur skogen så något hade uppenbarligen hänt. Det blev till att vila och bara gå korta promenader i 14 dagar. Då ingen bättring syntes efter det var det dags för ett besök hos veterinären som inte fann något utan ordinerade lugna promenader och värkmedicin. Efter ca fem veckor blev han bättre och fick börja röra sig löst men fortfarande inga långa vilda promenader i skogen.

I takt med att hältan blev bättre förändrades min glada spelevink till en gammal trött hund. Men så slog det mig han hade haft det tråkigt under lång tid och nu visade han tecken på att vara deprimerad, så kan en tidigare så pigg hund inte ha det. Det blev till att tänka till. Vad kan man göra med en äldre hund som måste ta det lite lugnt ett tag till?

Cirkuskonster
Varför inte lära in några nya cirkuskonster? Gamla hundar kan visst lära sig nya saker. Det handlar mer om hur du är som hundtränare än om hundens förmåga till nyinlärning.

Tävlingslydnad
Det finns en mängd moment som inte går så villt till som man kan träna. Fotgående är ett sådant moment. Vi tränar höger om, vänster om, helt om och att gå sakta samt stegförflyttningar.

Nosövningar
Olika slags nosövningar kan också gå lugnt. Jag började träna lydnadsmomentet vittring och apportering vilket var mycket uppskattat. Men även en sådan enkel övning som att leta godis ute är uppskattad. Min hund som tidigare tävlat i lydnad visste inte till sig av lycka över att få träna igen och jag mådde förstås dåligt över att jag försummat honom en tid.

Det är säkert fler är jag som glömmer bort att även en äldre hund eller en skadad hund behöver få ha kul varje dag. Hundar lever i nuet så skaka av dig ev. dåligt samvete och gå ut och gör något skoj med din hund.

Träna passivitet

Hundar som har ett lugnt temperament har ofta inga problem med att vara lugna och kunna koppla av. De kan vara passiva trots att det är aktiviteter runt omkring dem. Men vi som valt aktiva hundraser, som jakthundar, vallhundar, brukshundar eller retrievers, får ofta en hund som har mycket i sig och som behöver tränas i passivitet.

Vi har ofta bråttom med att lära valpen saker som sitt, ligg, kom, nej och alla möjliga aktiviteter. Men att lära sin hund att koppla av är ofta inget vi prioriterar eller kanske till och med glömmer bort. Aktivitet, fart och fläng är inga problem, det klarar vilken hund som helst. Passivitet däremot är krävande. Att sitta eller ligga stilla och göra ingenting kan vara riktigt prövande för en aktiv hund.

Valpträning
När valpen är hemmasatt hos dig är det dag att lära den att koppla av. När valpen har ätit, gjort ifrån sig och lekt en stund kan det vara dags att träna. Sätt dig på golvet tillsammans med valpen. Lägg den försiktigt ned på sidan mellan benen samtidigt som du pratar lugnade och smeker den stilla tills den kopplar av. Ofta somnar valpen efter en kort stund och då kan du lämna valpen.

Trilskas valpen och vill därifrån så måste du hålla fast den och fortsätt att prata lugnt och smeka den tills den lugnar ner sig. Tänk på att dina händer är snälla men kan vara bestämda om så krävs. Det är viktigt att valpen inte kan slita sig och komma loss bara för att den inte vill koppla av just då. Här kommer nämligen det så omtalade ledarskapet in. Du bestämmer att just nu ska valpen vara stilla och koppla av.

Om valpen inte somnar utan ligger stilla och kopplar av och låter sig smekas så lämna valpen när du tycker det är lämpligt, men gör det lugnt. Valpar som lär sig detta tidigt har man i regel inga problem med att klippa klorna på. Valpar som däremot aldrig har tränats i att koppla av och blivit fasthållna börjar ofta kämpa för att komma loss, både från dig och klotången. Valpar lär sig snabbt. Det tar inte lång tid förrän valpen känner igen rutinen och lugnar sig snabbt när man sätter sig med den.

Gå och lägg dig
Många vill lära hunden att gå och lägga sig. Det brukar inte vara något problem. Man lägger bara ett kommando på det hunden redan gör. När du ser att hunden är på väg att lägga sig ned säger du med vänlig röst ”gå och lägg dig”. Det är viktigt att man inte är irriterad när säger åt hunden. Det ska inte vara ett straff att gå och lägga sig. Och till skillnad från ”ligg” så behöver inte hunden få en frisignal, t.ex. varsågod för att resa sig upp.

Att placera om en hund

Ibland blir inte hundköpet som man tänkt sig. Man kan ha förberett sig ordentligt och planerat i lång tid och valt både ras, uppfödare och valp med stor omsorg och så blir det ändå inte rätt.

För en uppfödare är det inte konstigt att man kan behöva placera om en hund om den inte fungerar i kenneln eller av någon annan anledning. För en familj som tagit hem sin valp kan det vara ett svårt och ångestladdat beslut att fatta.

Skälen till varför man som hundägare vill eller måste omplacera sin hund kan vara många. Det t.ex. kan bero på att;

  • Man har inte den tid och energi som hunden behöver.
  • Hunden fungerade inte på hunddagiset och nu saknas hundvakt om dagarna.
  • Allergi.
  • Hunden fungerar inte tillsammans med barnen.
  • Hunden fungerar inte ihop med de andra husdjuren.
  • Mentalitet hos hunden, den är för vek, visar aggressivitet eller liknande.
  • Man trivs inte med hunden och hundägandet blev inte som man tänkt sig.

Mycket tyck och dåligt samvete
De som placerar om sin hund p.g.a. allergier har för det mesta omgivningens förståelse för att man måste omplacera hunden och uppfödaren hjälper säkert gärna till att finna ett nytt hem till hunden.

För de som har en hund som det av någon anledning inte fungerar med, då är det inte lika enkelt. Förutom att man är ledsen för att man inte får det att fungera med sin hund, kan det kännas som om man har misslyckats som hundägare.

Men även en erfaren hundägare kan placera om en hund om den inte passar. Men då handlar det ofta om att hunden saknar de kvalitéer som hundägaren var ute efter. T.ex. en hund som ska användas till fågeljakt men som saknar en stark apporteringslust.

Hundar lever i nuet
Att placera om sin hund och låta den komma till ett annat hem där den har bättre förutsättningar att trivas, är inget man ska må dåligt över. Det ska man vara glad för.

Hundar är hundar och de lever lyckligtvis i nuet. Hundar har inte samma känslor som vi även om de tydligt kan visa vem de tycker om och vem de inte tycker om.

En hund som kommer till ett nytt hem, där den får sina behov tillgodosedda anpassar sig snabbt. Det ligger i hundens natur att göra det. Det ligger däremot inte i hundens natur att tänka tillbaka, de lever här och nu.

Be om hjälp
Prata med din uppfödare om dina ev. problem. Många uppfödare har bra kontakter och kan hjälpa dig med att hitta en ny familj till din hund. Många uppfödare ställer även upp med att omgående ta tillbaka hunden och hittar sedan ett nytt hem åt hunden.

Ha inte dåligt samvete om du behöver eller vill omplacera din hund, du gör förhoppningsvis hunden en stor tjänst. Ingen hund ska behöva bo i ett hem där den inte är önskad fullt ut. Det mår varken hund eller hundägare bra av. Var inte självisk utan tänk på hundens bästa.

Tårarna torkar till slut och förhoppningsvis får hunden ett långt och gott liv tillsammans med någon annan.

Detta ska valpen inte göra

  • Lämnas ensam ute på tomten. Du får garanterat problem, antingen med att din valpen gräver sönder tomten eller och att den börjar vakta (skälla när grannar och andra passerar din tomt).
  • Det är praktiskt att rasta små valpar på tomten, men du bör gå flera promenader om dagen med din hund när den är vuxen.
  • Valpen ska inte få dra i kopplet. Lär den redan från början att den kommer inte framåt om den drar. Läs mer om koppelträning här.
  • Tugga på pinnar och kottar kan vara skadligt för valpen. Om du har en pinntuggare titta då igenom valpens mun varje kväll så att det inte kilat fast en liten träflisa i munnen som kan orsaka infektion.
  • Valpen behöver inte hälsa och leka med varenda hund den möter. Du får lätt en hund som hellre vill leka med andra hundar än att vara med dig.
  • Lämna inte valpen ensam för länge. Hundar är sociala varelser. En vuxen hund kan vara ensam max 4-5 timmar om dagen – om den ska må bra.
  • Låt inte valpen växa upp på ett hunddagis. Hunddagis kan vara bra men vem vill du att valpen ska präglas på? Vuxna hundar har det ofta bra på hunddagis men tempot på dagiset kan vara högt för din valp. Har du valpen på hunddagis så låt den få ha det lugnt när den kommer hem.
  • Gå inte för långa promenader. Valpar ska röra sig lika mycket eller litet varje dag, i ur och skur och inte bara till helgen. Prata med din uppfödare om hur långt du kan gå med din valp.
  • Små valpar ska inte leka med för stora hundar. Även om de stora hundarna är snälla så kan de helt oavsiktligt skada din valp. Hitta en lekkamrat i passande storlek.
  • Låt inte valpen få göra sådana saker som den inte ska få göra som vuxen.
Inte jaga katter. Inte jaga några djur alls.

Gullan – Sätta mål och börja på rätt nivå

Oavsett om man tränar en ung eller äldre hund gäller det att anpassa träningen till hunden. En hund som tränas på fel nivå kan antingen tröttna om det är för lätt eller lägga av då det är för svårt. Att träna ska vara roligt för både hund och hundägare.

Gullan är tio månader när hon flyttar hem till mig. Hon och har inte tränats så mycket vilket innebär att jag måste träna henne på samma sätt som man gör med en liten valp.

Kan en hel del
Gullan lyssnar jättebra på sitt namn och inkallningar utan svåra störningar är inget problem. Hon är även mycket duktig på att gå i koppel utan att dra. Att passera andra hundar i koppel går också bra. Hon förstår när man säger åt henne att ”gå ned” (hon sitter gärna i knät) och hon gör det på en gång. ”Gå och lägg dig” behöver man bara säga en gång med vänlig röst så dunsar hon ned vid mina fötter. Bra jobbat Helene!

Jag har en plan
Oavsett om man tränar för att starta på lydnadsprov eller bara vill att ha en riktigt lydig hund så är det bra att ha en plan. Här är det som jag tänker koncentrera mig på till att börja med:

Vardagslydnad

  • Att spotta på kommando. Hon äter en massa äckel.
  • Kontaktövningar. Det lönar sig att titta på mig.
  • Att inte tugga på mina skor.
  • Att inte gräva i gräsmattan för då blir husse galen.
  • Att vänta på ”varsågod” innan hon hoppar ur bilen, går ute genom grinden, går ut genom dörren eller släpps lös på promenaden.
  • Befästa nej.
  • Stanna på håll. En stoppsignal krävs på denna rakethund.
  • Komma på inkallning trots störningar (andra hundar, havet, människor och flygande fåglar).
  • Att kissa och bajsa i koppel (det är inte självklart för en bonnhund).
  • Att inte skälla på grannarnas svarta hund även fast det alltid är den som börjar.

Apportering

  • Passivitet. Att vänta är en prövning för Gullan.
  • Inlärning av pipa för inkallning & jaktträning.
  • Tack, avlämningar av det hon har i munnen.
  • Stadga; sitt, ligg och stanna kvar, samt kunna sitta lös fast apporterna far i luften.
  • Befästa ordet apport.

Cirkus- eller tävlingslydnad (som mest är på lek och inte har så mycket med faktisk lydnad att göra)

  • Klickerträning. För det är ett snabbt och effektivt sätt att träna hund.
  • Fotgående. Ingår i både tävlingslydnad och jakten.
  • Ligga sig snabbt på kommando, både nära och långt ifrån.
  • Regelmässig inkallning (från sitt stanna kvar intill fotposition på vänster sida).

Att lära in ordet SPOTTA är enkelt om man har en matglad hund.

Gör så här:

Fyll fickorna med jättegott godis. Och gå ut på en promenad. Så fort hunden börjar äta från marken sticker du snabbt fram godiset framför hundens nos och säger vänligt ”spotta”. Så fort hunden spottar får den massor med gott godis. De flesta valpar jag har haft på valpkurs har lärt sig detta på mindre än en vecka.